Kängan är åt både den gamle med skygglappar – Jan Myrdal för hans otroligt naiva stöd åt allt som vi andra uppfattade som hemskt, men han inte såg som något annat än väg mot en utopisk dröm – bristen på insikt och empati borde räcka för ett antal avhandlingar – hans älskling Pol- Pots lärjungar står nu äntligen inför rätta, för sin avskyvärda brott.
Den andra kängan är tydligare – Gardells brist på vidsynthet, förståelse och insikt gör att man undrar hur han slingrat sig igenom universitet osv. men han och Myrdal är ju samma andas barn, har de väl bestämt sig är allt ljust och glatt, och de på andra sidan onda och hatiska oavsett vad som bevisas osv. den pinsamt låga nivån har fått allt för länge för stor genomslagskraft i svensk media, vilket i och för sig väcker andra frågor, om tex journalistkårens kritiska inställning osv.
Peter Englunds blogg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Håller med om att Englund är träffsäker i sin satiriska kritik över det galna priset, vilket också jag skrev några rader om.
SvaraRaderaJag passade också på att resonera om Englunds initiativ som ett bra och viktigt exempel på hur en uppsatt aktör kan delta i den mera direkta debatten. Den som Bo Rothstein vägrar befatta sig med, dvs. bloggosfären.
Englunds reaktion och dess genomslag visar än en gång på att bloggen som verktyg i samhällsdebatten ibland är oslagbar. Vi kan ju inte sitta och vänta på att professorn ska skriva en bok varje gång en sak behöver kommenteras.
Peter Englund skriver om saken i sin blogg här:
SvaraRaderahttp://peterenglund.wordpress.com/2009/04/06/gardell-far-pol-pot-priset/
Huvudlänken till hans blogg är:
http://peterenglund.wordpress.com/