måndag 2 mars 2009

Utrikesminister Undén offrade Raoul Wallenberg

Hur i hela friden kunde socialdemokratiske utrikesministern Östen Undén offra Raoul Wallenberg?

Det var så att Östen Undén och den socialdemokratiska regeringen var så otroligt måna om goda relationer med Sovjetunionen, att de faktiskt struntade i Raoul Wallenberg. Östen Undén själv hade uttalat att Sovjetunionen skulle hanteras som vilket rättstat som helst, och svarar då Sovjet att de inte vet var Raoul Wallenberg är måste Sverige i konekvensens namn acceptera detta, antingen var Undén helt blind eller så var det en del av ett spel att visa att Sverige ett pålitligt (korkat) land som Sovjet inte hade nått att frukta ifrån.

Att strunta i den enskilda människan för att nå ett mål ger en otäck känsla av det kommunistiska Sovjet. Det var ju just det den dåvarande regeringen gjorde, för det fanns många vittnesmål osv som signalerade att Raoul Wallenberg var vid liv som de ignorerade.

Det finns dessutom uppgifter som gör gällande att samtidigt som Wallenberg greps av Sovjetiska styrkor så greps en Schweizisk diplomat, denne utväxlades snabbt mot ryssar som gripits för spioneri i Schweiz. Samtidigt så var Ryssar gripna i Sverige för spioneri, men vad händer? Ingeting händer annat än att Sverige utvisar Ryssarna och Sovjet står med en diplomat som de hade tänkt använda i en byteshandel för att få hem sina spioner, men Sverige ville visst inte byta, så Sovjet uppfattar att Sverige inte ser något värde i Wallenberg, alltså skickar se in honom i nått fångläger eller avrättar honom, vi lär nog aldrig få reda på vad som riktigt hände. Enligt obekräftade uppgifter lär Undén ha kommenterat händelsen med att Sverige inte utnyttjade spionerna med följande ord ”vi handlar inte med människor”

SvD AB DN

2 kommentarer:

  1. Jag blev väldigt illa berörd av artikeln och ud:s agerande var skamligt. Även om det var länge sen tycker jag ändå att det förtjänar så mycket uppmärksamhet som möjligt.

    SvaraRadera
  2. Vad är att vänta av en utrikesminister som i sin iver att hålla sig väl med Sovjetunionen bl.a. självmant tar initiativ till att utlämna i realiteten oskyldiga men tvångskommenderade Baltiska flyktingar till ett säkert förtryck. Jurister brukar hylla Östen Undén som en nestor inom civil- och folkrätt. De glömmer gärna dennes brist på civilkurage och omdömme och lyfter i stället gärna fram den teoretiske juristen som imponerade bokstavligen men missar att se att han samtidigt förlorade sig i paragraferna och gjorde moralisk bankrutt. En nationell skam, en socialdemokratisk skam, en individuell skam. Östen Undén är dessvärre ett av allt för många exempel på att politik (och många andra sammhällsfunktioner i en demokrati) är allt för viktiga att överlåtas åt jurister. Måhända duger de att bistå diktaturer. Historien känner allt för många sådana exempel. En idealistisk jurist är sannolikt lika opålitlig som en förmögen kommunist är girig.

    SvaraRadera